Nils-Göran Areskoug, bitr. prof. Strömstad akademi
AKADEMILEDAMOT FÖRESLÅR: Samordnat kompetenscenter för familj och barn efter
skakande rapport om barn som berövas sina föräldrar.
Rättssäkerheten för vuxna har sedan ett antal år
ifrågasatts i den offentliga debatten. Utan tvivel råder
allvarliga brister i rättssäkerheten för barn och unga som inte
själva kan försvara sina grundläggande behov. Vid
föräldraalienation kränks barnets rätt till familjeliv av en
förälder som navigerar för egna syften i rättssystemets
farvatten. Ansvaret för systemfelet delas lika mellan samhällets
rättsliga och sociala instanser. Ytterst svarar den politiska
makten för bristande direktiv till lagstiftarna. Detta brännande
problem som drabbar en och en halv procent av befolkningen (lika
mycket som autism) kräver nya grepp för skydd av barn och familj.
I en ny bok om barn som utsätts för psykisk misshandel i
samband med skilsmässor med vårdnads- och umgängestvister visar
rättspsykologen Lena Hellblom Sjögren på grava systemfel inom
rättspraxis och socialtjänst. Hennes slutsats är att helt nya
infrastrukturer krävs för att komma till rätta med problemen.
Hon visar att barn i grunden är helt oskyddade mot en förälder
som med förslagenhet och hänsynslös manipulation gör
socialutredare till sina allierade i en oförsonlig kampanj med
syfte att manövrera ut ett obekvämt ex ur barnets liv. Sådana
föräldrar är framgångsrika barnaberövare (inte ”förövare”) som
skickligt kamouflerar sina tillkortakommanden som vårdande
föräldrar och lindar domare och socialsekreterare runt sitt
finger för eget syfte. Recent neurovetenskap ger stöd för att
empatistörning och malign narcissism hör till bilden hos sådana
berövare.
Lena Hellblom Sjögren ger i sin social- och
rättspsykologiska genomgång en provkarta på detta samhällsgissel
i form av 25 svenska fallstudier av föräldraalienation i boken
”Barnets rätt till familjeliv” (Studentlitteratur 2012, 535
sidor). Gemensamt för alla dessa fall är att ett avskiljande
utan grund av barnets kontakt med den ena föräldern sker med
hjälp av en otillbörlig påverkan av barnet vars varma relation
till ”den andra” föräldern successivt bryts ner. Detta är djupt
skadligt för barnets psykiska och sociala utveckling. Det
handlar inte bara om de bägge vanligaste modellfallen - en mamma
som påverkar sitt barn till att ta avstånd från pappan med
förtal inför barnet och falska förevändningar för olika former
av barnaberövande (t,ex, umgängessabotage och bortrövande) eller
- vid omvända föräldraroller - en pappa som förhindrar och
förstör mammans kontakt med sitt barn. En belgisk expert
rapporterade nyligen att trenden mot jämnare könsfördelning
dessvärre är stark och att han i sitt material såg nästan lika
många berövarpappor som berövarmammor.
Roten till problematiken ligger djupt. Klent utbildade
yrkesgrupper inom det sociala och polisiära utredningsväsendet
upprätthåller av byråkratisk bekvämlighet eller annat
egenintresse en ”marknad” för sin tvivelaktiga hantering av unga
människoöden. Vi har fått en inkompetent utredningskultur som är
självgående, djupt skadlig och därtill belastar skattetrycket.
Den begränsar i praktiken både barns rätt till fullgod
psykosocial hälsa och utveckling och familjens möjlighet att
etablera och skydda det harmoniska samliv som de unga så väl
behöver för att som vuxna lyckosamt inlemmas i samhället.
Vad är lösningen på denna hotande rättskollaps? Hellblom
Sjögren föreslår en grundlig systemförändring för att göra det
svenska rättsväsendet förenligt med de konventioner om mänskliga
rättigheter som Sverige förbundit sig att följa. I förordet
lyfts särskilt tre av förslagen fram:
(1) det behövs en uppgradering av kompetens i
rättsväsendets strukturer och särskilda familjerättsavdelningar
bör inrättas i våra domstolar,
(2) socialtjänstens oförenliga funktioner måste separeras
på olika instanser (som det nu är utreder den, beslutar,
verkställer och utvärderar sina egna fall utan insyn, extern
kritik och redovisningsskyldighet), och
(3) särskilda kontroll- och tillsynsorgan som utför
oberoende prövningar av överklaganden måste inrättas för att
förhindra kränkning av barns mänskliga rättigheter.
Hellblom Sjögrens vision är ett genomgripande
reformprogram: Samhället ska respektera barn som fullvärdiga
medborgare och sätta stopp för offentlig medverkan i psykosocial
barnmisshandel på det sätt som visats ske i nuvarande system:
•
Vi måste enas om en gemensam definition av barnets bästa
som överordnad princip, giltig i alla instanser inom rättsliga
och sociala samhällssystem.
•
Grundlagens krav på saklighet och opartiskhet i
myndighetsutövning måste respekteras och efterlevnaden
kontrolleras.
•
Ett familjerättssystem skall sätta barnet i centrum och
inte utgå från partsintressen i konflikt.
•
En socialtjänstlag ska inte vara en ramlag för vidlyftiga
tolkningar - och utrymmet för godtyckliga bedömningar i händerna
på enskilda handläggare måste begränsas.
•
Socialhandläggarnas immunitet och ”ofelbarhet” per
definition är samhällsfarlig och måste kringgärdas av
restriktioner – och ett individuellt tjänstemannaansvar behöver
återinföras.
•
Krav på källkritisk metod och införande av kriterier som
bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet måste ersätta
nuvarande maktbaserade förvaltningar med inkompetent
godtyckeskultur.
•
Adekvata metoder för skadeprevention och bedömning av
skaderisk måste utvecklas och genomföras som minimikrav i
barnaärenden.
•
Verksamma sanktioner mot kränkningar av barnets rätt
måste införas.
Samhället bör möta ett ökat antal fall av
föräldraalienation med en organisation för samordnade insatser i
juridisk och social problemlösning. En propå i linje med
Hellblom Sjögrens slutsatser och med åberopande av den
internationella forskningen på området har lämnats till två
svenska regeringar (tidigare Persson och nu Reinfeldt).
Där utvecklas forskningens slutsatser till ett förslag om
ett samordnat nordiskt kompetens- och behandlingscenter för
skilsmässoskadade barn och familjer, med uppgift att erbjuda
medborgarna fullgod social service genom att leda integrationen
av den kunskap som behövs för att i klinisk praxis kunna
tillämpa och utveckla befintlig forskning, utbildning, utredning,
information och rehabilitering.
Det är ställt utom tvivel att en sådan social investering
vore kostnadsbesparande. Dessutom svarar förslaget väl mot de
mänskliga värden som omfattas av samtliga demokratiska partier
(och harmonierar med barnrättskonventionen).
Situationen är likartad i våra nordiska grannländer. Norge leder utvecklingen i rättssäkerhet och Finland har en stark tradition av kvalificerad psykologisk och psykoanalytisk forskning. I Danmark finns institut som ska ta tillvara barns sociala rätt. Fördelaktigt vore därför ett gemensamt nordiskt initiativ – en arena som först säkerställer den grundläggande kompetensförsörjningen - något som ännu saknas inom detta angelägna ansvarsområde.
Förslaget kan även anses ligga i linje med det
”Riksbarncentrum” som straffrättsprofessor Hans Klette
förespråkar i förordet till Hellblom Sjögrens bok. Där skulle
all relevant teoretisk och praktisk kunskap om barn samlas och
beredas för tillämpning. Detta kräver en nödvändig arena för
tvärvetenskaplig dialog och ökad kunskapsintegration mellan
berörda yrkesgrupper.
Det vore klädsamt om de fyra stora statliga
forskningsfonder (FAS, VR, Formas, Vinnova) som främst
finansierat Hälsoutskottet vid Kungliga Vetenskapsakademien
(KVA) med betydande resurser (300 miljoner vid utlysningen 2012)
till projektet Barn och Ungdomars Psykiska Hälsa (BUPH) hade
inkluderat föräldraalienation under sin agenda. Där lyser dock
begreppet med sin frånvaro av okänd anledning och frågor om
anledningen till de ansvariga förklingar ohörda.
(1) Wikipedia för allmän orientering om
Föräldraalienation:
http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation
(2) Föräldraalienation och psykosocial barnmisshandel,
Inre och Yttre Verklighet, Strömstad akademi Acta Academiae
Stromstadiensis, AAS-1, sidorna 36-49:
http://www.stromstadakademi.se/AAS-1.pdf
(3) Projektet Barns och Ungas Psykiska Hälsa (BUPH), Hälsoutskottet vid KVA med stöd av FAS, VR, Formas, Vinnova m fl: http://www.buph.se/nyheter/artiklarbuph/47ansokningarvidaretillslutomgangen.5.519b8f6b132ea9f0892800011687.html