Aktuellt från Strömstad akademi: Nr 17 2013

7 april 2013

 

Redaktörens ruta

 

Ärade ledamöter!

 

Jag vill påminna om vår planerade antologi för 2013 ”Vår bättre framtid”. Sänd in era bidrag till gunnarwindahl@hotmail.com (max 10 A-4 sidor).

 I detta brev funderar Aadu Ott över hur vår framtid kan tänkas te sig när vi ’ser’ framtiden med öppna ögon. I senaste numret av TIME (1 april) finns ett förskräckande reportage om rasism och främlingsfientlighet i Ungern. Det rör sig framför allt om antisemitism och förföljelse av romer. Ungern tillhör EU. Grekland tillhör också EU och där är fascistpartiet Gyllene Gryning på stark frammarsch. Blundar vi inte bara för en eventuell otäck framtid utan också för en otäck samtid? Gyllene Gryning, Jobbik, Dansk Folkeparti, Sverigedemokrater är verkliga rörelser som finns inpå knutarna. Efter Auschwitz kan man tycka det vore omöjligt det som nu sker i Ungern där en del av den judiska befolkningen funderar på att lämna landet. Hur är detta möjligt i ett modernt Europa? Georg Fredrickson skriver i sin läsvärda bok Racisn. A Short History:”What makes Western racism so autonomous and conspicuous in world history has been that it developed in a context that presumed human equality of some kind. First came the doctrine that the Crucifixion offered grace to all willing to receive it and made all Christian believers equal before God. Later came the more revolutionary concept that all “men” are born free and equal and entitled to equal rights in society and government….If equality is the norm in the spiritual or temporal realms (or in both at the same time), and there are groups of people within the society who are so despised or disparaged that the upholders of the norms feel compelled to make them exceptions to the promise or realization of equality, they can be denied the prospect of equal status only if they allegedly posses some extraordinary deficiency that makes them less than fully human. It is uniquely in the West that we find the dialectical interaction between a premise of equality and an intense prejudice toward certain groups that would seem to be a precondition for the full flowering of racism as an ideology or worldview”. Är det denna schizofrena situation som gör att vi bagatelliserar eller smygande vänjer oss vid dessa avskyvärda samhällsfenomen? Hur var det bara möjligt i vårt land att polisen jagade folk i tunnelbanan utifrån deras hudfärg?

 

En amerikansk vän avslutade ett pessimistiskt hållet brev till mig med dessa rader: “as the New York black reading a Yiddish newspaper said when asked whether he was a Jew, Das fehlt mir noch”.

 

 

Från er rektor/From your Vice Chancellor (bilingual as usual)

 

Acta Academiae Stromstadiensis AAS finns nu inlagd i Digitala vetenskapliga arkivet DiVA. Alla hittills publicerade AAS-skrifter, första antologin och uppsatser i antologierna finns med nyckelord på http://www.diva-portal.org; i allt 25 titlar. Vill du se hur det ser ut så gå in på hemsidan och skriv Strömstad akademi i frågerutan så kommer alla titlarna upp. Du kan också söka på författare, ord i titel eller nyckelord. Stort tack till bibliotekarie Elisabeth Näverå, Högskolan Väst, som håller i detta.

   Ledamöter är välkomna att skicka in manuskript för publicering i AAS; för närmare information se Nyhetsbrev nr 16. Ditt manus måste innehålla 3-6 nyckelord. Har du med ett abstract så finns det att läsa i DiVA utan att man behöver ladda ner hela texten.

   Acta Academiae Stromstadiensis AAS is now found also in the Swedish Digital Scientific Archive DiVA. All published AAS publications, the first anthology and papers are now available with key words on http://www.diva-portal.org; in all 25 titles. If you are curious about what it looks like, go to the URL and write Strömstad akademi in the question frame; then all entries will be listed. While most are in Swedish, there are several texts in English. You can also search for author, word in title, or keyword. Many thanks to Librarian Elisabeth Näverå, University West, who runs this for us.

   Fellows are most welcome to send manuscripts for publication in AAS; for more info. see Newsletter No. 16. Your manuscript must include 3-6 keywords. If an Abstract is included, it will be available in DiVA without having to download the full text.

 

Om debatten på hemsidan About debate on the web page

Akademins debattsida Debattforum har sovit en törnrosasömn i några år. Nu har den dock vaknat till liv, så gå gärna dit och kolla! Ni är förstås alla välkomna att skicka in era inlägg till akademi@stromstad.se och göra detta till en levande sida. Nyligen har 4 inlägg publicerats:

   6/4 Ingrid Liljeroth, Tankar med anledning av frågan om den fria akademin och krav på skrifter

   5/4 Nils-Göran Areskoug, THE STATE OF THE PRESENT STATE. A COUNTERPOINT on “Scandinavia: Model management.”

   5/4 Nils-Göran Areskoug, WILL THE NORDIC SUPERMODEL EVOLVE INTO A UNION?

   4/4 Nils-Göran Areskoug, AKADEMILEDAMOT FÖRESLÅR: Samordnat kompetenscenter för familj och barn efter skakande rapport om barn som berövas sina föräldrar

 

The Academy’s Debate Forum page has been a Sleeping Beauty for some years, but has now become alive. You are all welcome to contribute by sending your interjection to akademi@stromstad.se. Recently, 4 papers have been added, 2 of them in English (Areskoug 5/4).

 

Om ledamöter på hemsidan About Fellows on the web page

Alla ledamöter finns på hemsidan under fliken Ledamöter. Där har jag plockat bort mejladresserna och istället skrivit generiskt fornamn.efternamn@stromstadakademi.se utom i några fall där adressen är tvetydig, men då har jag ersatt @ med (at). Några av er har klagat över mycket spam, så jag hoppas att detta ska hjälpa. Tack till Johan Vestlund som har tipsat om ändring.

   Det skulle vara bra att få reda på vilka av er som använder akademi-mejladressen och vilka som inte gör det. Som det är nu så skickar jag mejl till både den adressen och till en annan (om ni har en sådan). Mejla gärna till akademi@stromstad.se och berätta om det räcker att skicka till akademi-adressen eller om ni aldrig använder den och därför tycker att jag lika gärna kan ta bort den och i ledamotsförteckningen lägga in den adress som ni använder istället.

   Flera av er men långt ifrån alla har fyllt i information om er på hemsidan; klicka på era namn så ser ni hur det ser ut. Ni som har text och bild på hemsidan kanske vill ändra; mejla i så fall ändringsförslag. Ni som ännu inte har lagt in något ber jag att ni gör det; mejla text och bild så lägger jag in det.

   You are all present on our web page under the tab Fellows. There I have omitted the direct email addresses and written a generic forename.familyname@stromstadakademi. se (few exceptions). Some have complained about much spam, but I hope this will help. Thanks Johan Västlund for pointing this out.

   I would like to know which of you who use your Academy adress and which who don’t. Presently I send emails both to your academy address and to another address (if you have one). Please send a message to akademi@stromstad.se and tell if it is enough to send emails only to the academy address, or if you never use it (so I can take it away and list your other address instead).

   Several of you but not everyone has filled in your personal information page; click on your name to see what it looks like. If you want to update the information, please do. If the page is empty, please send me text and a portrait, which I can add to the page.

 

Kommande händelser Coming events

Möte med akademin 7/5 på Experimentarium i Köpenhamn; se Nyhetsbrev nr 16. Du påminns om föranmälan senast 1/5 till bodil.frisdal@stromstadakademi.se.

Meeting with the Academy 7/5 2013 at Experimentarium, Copenhagen; see Newsletter No. 16. Pre-registration should be sent no later than 1 May to bodil.frisdal@stromstadakademi.se.

 

Akademiska högtiden 2013 äger rum 24-26/6; se Nyhetsbrev nr 15. Inbjudan att delta och hålla anförande skickas ut i mitten av april.

The Academic Festival 2013 takes place 24-26/6; see Newsletter No. 15. Invitation to participate and give a presentation will be sent out in mid-April.

 

Symposium om vetenskaplig allmänbildning i Trollhättan i samarbete med Högskolan Väst 27/9.

Symposium on Public Understanding of Science in Trollhättan in collaboration with University West 27/9.

  Symposiet som arrangeras med anledning av akademins 5-årsjubileum pågår mellan 1000 och 1700 i sal C118 på Högskolan Väst. Huvudtalare från akademin är Erik Hofrén, Aadu Ott och Mariana Back. Flera kan anmäla kortare presentationer. Symposiet är kostnadsfritt men deltagarna betalar självkostnadspris för lunch på högskolan och – om man så önskar – middag fredag kväll. Inbjudan kommer att skickas ut före sommaren.

  The Symposium is arranged on the occasion of Strömstad Academy’s 5-year anniversary between 1000 and 1700 in hall C118 at University West. Keynote speakers from the Academy are Erik Hofrén, Aadu Ott and Mariana Back. Communicated papers are accepted. The Symposium is free of charge but participants pay for lunch at the University and – for those who want – Friday evening dinner. Invitation will be sent out before the summer.

 

Hoppas vi ses i Köpenhamn 7/5 – men annars i Strömstad 24-26/6! Mvh/Lasse.

Hope to see you in Copenhagen 7 May – or else in Strömstad 24-26 June! Regards/Lasse.

 

 

Ott’s Spot

 

Mot en bättre framtid?

Jag sitter här den första april och funderar över hur jag skall kunna få ihop material som skulle kunna utgöra underlag till en artikel om Framtiden i nästa antologi. Dagens datum gör dessutom frågan vansklig att hantera.

Ett uttryck dyker upp i mitt medvetande: ”Det enda man med säkerhet vet om framtiden, är att man inte vet något med säkerhet om framtiden.” Men är det så enkelt? Kan vi inte bara slå bort och låtsas blunda inför de farhågor som tankar om klimatpåverkan, resursuttömning, miljöpåverkan, överbefolkning mm. kan aktualisera? Var det inte den antike tragöden Aiskylos som, i dramat Agamemnon, framhöll att: ”Den som spörjer om framtiden sörjer i förväg?” Bäst att fortsätta blunda.

Men, om man mot bättre vetande, ändå undrar lite över hur världen kommer att te sig för ens barn och barnbarn, så blir framtidsfrågorna allt mer påträngande och tenderar att störa sinnesfriden. Men var skall man börja, om man nu, mot all förmodan, råkar ta upp frågor om förhållanden i den kommande framtida världen? ”Man ärver inte jorden från sina föräldrar utan lånar den från sina barn.”

Jag plockar upp en bok ur högen på golvet. ”Före – Efter. En diagnos.”  skriven av Gösta Ehrensvärd. Boken, som publicerades år 1971, beskriver hur en hyperteknologi på kort tid gör slut på sina resurser och faller tillbaka till agrar nivå. På bokens omslag kör två astronauter bil på månen. Sen, då resurserna tagit slut, cyklar de omkring här på jorden. Är det ett trovärdigt scenario? Kan inte teknikens synbara omnipotens hjälpa oss?

Jag plockar upp en annan bok. ”The Limit to Growth a thirty year update.” Det är en uppföljare till den bok som år 1972 initierade en världsomfattande diskussion om tillväxtens gränser. Med datorsimuleringar justerades bl a ingångsparametrar för befolkningstillväxt, miljöförstörelse, industrialisering, produktion av mat, resursuttömning, energianvändning, vattentillgång. Den datorsimulering som visade att vårt samhälle bröt ihop, vid mitten av detta århundrade på grund av vår expansiva och slösaktiga livsstil, upprörde folk i vida kretsar.

En, i boken, använd metafor var att jämföra den skenande utvecklingen av de uppräknade parametrarna, med hur en oansenlig mängd av vattenhyacinter som växte i kanten av dammen växte exponentiellt. Växterna hade egenheten att fördubblas varje dygn, så att de skulle täcka dammen på 30 dagar. Frågan som ställdes var: Man vill utrota dessa växter och bestämmer att sätta in åtgärder först då halva dammen är bevuxen. När skall man då börja?  Svar: På den 29:e dagen. En exponentiell tillväxt har egenheten att man inte under de första 29 dagarna ens anar att ett problem föreligger. Sen sker tillväxten explosionsartat.

Frågan som ställs i uppföljaren till 1972 års upplaga av ”The Limits to Growth” är: ”Hur är läget nu?” Framtidsdebatten skapar inte längre stora rubriker i tidningarna. Beror det på att problemen är lösta? Eller beror det på att det är bekvämt att blunda?

Författarna anser att problemen från 1972 inte bara är olösta, utan lika akuta nu som då. Dessutom har 30 år gått förlorade under vilka problemen har blivit ännu mer accentuerade. Typiskt är att i debatten om ett av problemen, ”Climate Change” , som får anses vara mycket väl belagd, det finns motståndare som gör allt de kan för att diskreditera de data som framkommit. Det gäller framförallt: ”Business as usual!” Eller som man sade under antiken: ”Salve Lucre.”

Jag tar upp en annan bok från golvet. Den kommer tydligen från World Future Society enligt fraktsedeln. Boken heter ”The Dream Society. How the coming shift from information to imagination will transform your business.”  Boken är skriven av Rolf Jensen arbetar på The Copenhagen Institute for Future Studies.

Bokens budskap är kort och gott ett konstaterande av att produktion av varor kan ske överallt, men främst, där lönerna är låga. När sen varorna marknadsförs i de rikare länderna så sker det med olika slag av slogans som framhåller de fördelar som just den produkten har relativt andra liknande produkter. Brunt sockervatten marknadsförs exempelvis med hjälp av en jingel som säger något så ointelligent som att just det märket ”Refreshes you best.” Den dyra klockan på din arm bärs av män ”Who rules the World.”

Fantasi och kreativ ordkonst blir mer säljande argument än kvaliteten på produkterna. Det sker ett paradigmskifte från materiell till immateriell framtoning av produkterna. Sparar det månne på ändliga resurser?

Häromdagen lyssnade jag på ett föredrag som hölls av Anders Sandberg från ”The Future of Humanity Institute” vid Oxford University. Sandberg berättade om ett pågående projekt, WBE, Whole Brain Emulation. Projektet går ut på att kopiera över i mjukvara hela den mänskliga hjärnans funktionella nervsystem. Man strävar alltså efter att bygga upp en kopia i datoranpassad mjukvara av en hjärna, som till sin funktion inte går att skilja från det biologiska originalet.

Inte nog med det. Jag plockar upp en bok till från golvet. (Vi har sålt huset och flyttat ut bokhyllorna – jag har därför mitt bibliotek på golvet, tills vidare.) Boken heter ”The Singularity is Near. When Humans Transcend Biology.” Boken är skriven av, en vän till Anders Sandberg, som heter Ray Kurzweil.

Denne författare menar att snart är ovanstående projekt med emulering av den mänskliga hjärnan är klart. Då kan man med modern teknologi överkomma den biologiska hjärnans stora begränsning: signalhastigheten i processandet av information. På en sekund går en signal i den mänskliga hjärnan en sträcka motsvarande ca 100 meter. I en dator hinner istället en signal flera varv runt jorden på samma tid.

Tidpunkten för Singulariteten, d v s då en icke – biologisk hjärna börjar processa information och därmed helt utklassa den mänskliga hjärnan, förlägger RAY Kurzweiler till mitten på vårt århundrade.

Läsaren lägger kanske märke till ett märkligt sammanträffande. Enligt författarna till den först nämnda boken: ”The Limits to Growth, a thirty year update,” så sammanfaller det Västerländska samhällets ödesstund med tidpunkten för Singulariteten. Är det ett aprilskämt?

Denna betraktelse är ofullständig utan en hänvisning till en klassisk bok som publicerades år 1966. Jag tar upp den från golvet och läser titeln: ”Sagan om den stora datamaskinen.” Författaren är Olof Johannesson. Det är en pseudonym för fysikern Hannes Alfvén som år 1970 erhöll Nobelpriset i fysik.

Boken handlar om att Naturens djupaste mening var att frambringa en dator. Under årmiljoner försökte Naturen åstadkomma det resultatet, men misslyckades. Till slut fick Naturen se till att människan utvecklades. Så småningom byggde människan den första datorn. Snart byggde datorer själva allt bättre datorer. I bokens slutkapitel väntar människor och datorer, med spänning, på svaret på frågan: ”Behövs människor i fortsättningen.” Svaret utlovas inom några få millisekunder.

Francis Fukuyama har skrivit des sista boken i denna betraktelse. Den heter lämpligt nog: ”The End of History and the Last man.” Det är en märklig bok som handlar om en märklig tid: Vår egen tid.” Poeten T. S. Elliot skrev:”This is the End. The End is my Beginning.”

Sävedalen den första april 2013.

Aadu Ott        

 

Två missförstånd gällande samhällsvetenskapernas egenart

 

Strömstad akademi är i bokstavlig mening tvärvetenskaplig. Här samsas folklivsforskare, fysiker, sociologer, litteraturvetare, historiker, psykologer, kemister, psykiater m fl. Det är ofrånkomligt att exempelvis en kemist har vaga kunskaper om samhällsvetenskapernas metodproblem och om dessa vetenskaper skiljer sig från naturvetenskaperna, på vilket sätt skiljer de sig från dessa? Jag tänkte ta upp två missförstånd som tyvärr är utbredda inte minst bland samhällsvetare och psykologer när man hävdar att samhällsvetenskaperna befinner sig i en annan liga än naturvetenskapen.

 

Missförstånd I: Uppdelningen Die Welt als Natur och Die Welt als Geschichte d v s en uppdelning mellan världen som naturvetenskaperna forskar på och den värld som exempelvis historikern forskar på. Naturvetenskapen, framhåller man, är sysselsatt med  det evigt återkommande och oföränderliga och upptäckten av generella principer (lagbundenheter) medan historia (sociologi, socialpsykologi, antropologi e t c ägnar sig åt området för det unika, åt det andliga (immateriella) och förändring. Den förstnämnda är ”nomotetisk” det andra är ”idiografisk” och denna basala skillnad kräver olika metoder. Naturvetenskapens abstrakta, klassificerande metoder anses inte tillämpbara på exempelvis studiet av vår historia då denna handlar om individer och grupper som en gång var levande och vars unika personligheter bara kan fångas via utövandet av historikerns intuitiva förståelse eller empati.

Dikotomin nomotetisk/idiografisk är emellertid ohållbar då alla vetenskaper är nomotetiska och idiografiska. Alla söker efter mönster under data och alla beaktar individer i termer av det universella och brukar det speciella eller partikulära för att gissa sig till och kolla det generella. Biologerna Levins och Lewontin uttrycker det så här .”..things are similar: this makes science possible. Things are different: this makes science necessary.”

 Med andra ord är en idiografisk vetenskap en självmotsägelse och leder obönhörligen till subjektivism och relativism. Fakta och historier kan vara lokala: vetenskapen är det aldrig.

 

Missförstånd II: En annan utbredd uppfattning är att samhällsvetenskaperna till sin natur är svårare än naturvetenskaperna då de handskas med mycket mer komplexa objekt, d v s med många fler variabler. Studiet av ett system som ett samhälle är nödvändigtvis svårare än att studera än dess komponenter. Man utgår underförstått från premissen att ju mer komplext ett objekt är ju svårare är det att knäcka problemen. Men denna premiss är felaktig. Inom vetenskapsfilosofin illustrerar man ofta detta faktum med trekropparproblemet inom mekaniken som är ett oändligt svårare problem än något problem som innehåller miljarder av kroppar då det senare i vissa avseenden kan behandlas som ett enda system. Gaslagarna utgör ett exempel på detta.

Likaså är det betydligt lättare för en demograf att göra förutsägelser gällande miljoner människor än att predicera huruvida ett visst par kommer att få ett visst antal barn och på samma sätt är det lättare för en opinionsundersökare att förutsäga valresultatet än att förutsäga hur en viss medborgare kommer att rösta. I en mening är en person mer komplex än något socialt system då han eller hon utför många fler funktioner än det senare och på grund av att han eller hon är produkten av en enormt komplex biologisk och social utvecklingsprocess.

Nej det är snarare så att samhällsvetenskapernas variabler är otämjda av teori eller att teorin är för enkel d v s inbegriper alltför relevanta variabler eller sammanlänkar desamma på ett alltför enkelt sätt – vanligtvis linjärt.

 

Gunnar Windahl