Aktuellt från Strömstad akademi: Nr 10, March 2012
Redaktörens ruta
Ärade ledamöter!
Det här är årets första nyhetsbrev. Varje gång jag redigerar ett nytt nyhetsbrev funderar jag över vad ordet ’virtuell’ betyder. Detta för att vår akademi av många betraktas som en virtuell akademi. Akademin är okroppslig och håller huvudsakligen till på nätet utom i juni månad då delar av akademin dyker upp i förkroppsligad form. Men det finns undantag från denna regel. För någon vecka sedan umgicks vår ärade rektor Lasse Broman och jag några dagar ansikte mot ansikte i min boning här i Bohuslän. Vi träffade också Sven Moosberg i Strömstad samt besökte högskolan och dess rektor i Trollhättan. Så riktigt det kändes att träffas på riktigt och ha goda samtal!
En ny utopi föddes på 1980-talet: det elektroniska eller virtuella samhället, cybersociety eller nätverkssamhället. Detta kom att bli ett samhälle i vilket mänskliga relationer ansikte-mot-ansikte ersattes av skärm-mot-skärmkommunikation. Vi förflyttade oss från det fysiska rummet till cyberspace. Människor slutade träffas på kontor, i korridorer, kaféer, klubbar, och till och med i hemmet. Klassrum och laboratorier förvandlades till datorrum. Bibliotek nedmonterades. Jag träffade (i verkligheten) för något år sedan en grupp feminister som tidigare träffats på lokal varje vecka. Nu ’träffades’ de huvudsakligen på nätet (de kallade sig nu ’Nätstrumporna’) och sågs bara någon gång om året ansikte-mot-ansikte, detta trots att de alla bodde i samma stad..
Grundtanken bakom utopin om cybersociety är att kommunikation är det enda eller åtminstone det huvudsakliga som binder oss samman. Denna myt såg dagens ljus på 1960-talet. Den eminente professorn vid Harvard och samhällsvetaren, Karl Deutsch definierade exempelvis ett folk som en samling individer som är kapabla att kommunicera med varandra över stora avstånd och om olika ämnen. Den kände tyske sociologen Niklas Luhmann framhöll likaledes att sociala system består av kommunikationer och ingenting annat än kommunikationer …”not of human beings, not of conscious mental states, not of roles, not even of actions. They (social systems) produce and reproduce communications by meaningful reference to communications” (Luhmann 1987). Med andra ord prisas idén om ett obefolkat samhälle. Oh hemska tanke! Detta synsätt har stora likheter med Platons uppfattning att det finns idéer i sig (eviga former) oberoende människors hjärnor och materia. Vi bör kanske ställa oss frågan om Strömstad akademi är en obefolkad akademi.
Message from your Rector Lars Broman: Dear Strömstad Academy Fellows,
Let me begin reminding you that you have been invited to some upcoming events:
Uppsala Meeting on Friday 23 March
1200-1300 lunch on Hambergs fisk, Fyristorget (www.hambergs.se, cost ca. 125:-)
Walk to Uppsala Old Observatory.
1315-1330 Introduction by the meeting hosts Ernst van Groningen and Mariana Back
1330-1400 Astronomy in the Old Observatory by archaeology astronomer Göran Henriksson.
1400-1430 Exoplanets by Ernst van Groningen
1430-1450 Coffee break
1450-1520 Time for contributed presentations, incl. Back and Broman on Public Understanding of Astronomy
1520-1600 Sustainable systems in Uppsala by Carla Puglia, the Energy House
1600-1730 Presentations followed by an open discussion on Strömstad Academy planning and future
1715-1730 Summing up the discussion by Lars Broman
1730-1815 Study walk to Gustavianum or Uppsala Cathedral.
1815-2000 Simple buffet at the Old Observatory with beer and wine (at cost)
Registration and title of presentation (if any) to mariana.back@stromstadakademi.se
Strömstad Science Fest 14-15 June
You are welcome to send your interest in giving a 45 min lecture or participating in a panel to lars.broman@stromstadakademi.se. See the invitation that you have received for suggested topics or suggest one on your own. The audience will be all gymnasium teachers, many comprehensive school teachers, and the general public. Strömstad community will pay for travel and hotel expenses and also some remuneration. Try to send it no later than 1 April.
Strömstad Academy Festival 27-29 June
This is our yearly major event with time for much socialising between Fellows and guests. Evening buffet in the City Hall on 27 June, presentations, inauguration ceremony, champagne party and gala dinner on 28 June, and boat trip to South Koster Island and lunch on 29 June. You are encouraged to notify me now on your plans to come, but you will in mid-May get a proper invitation with request for formal registration and title of your presentation.
Happened recently
Since my last message in December, we have appointed Andersson, Johan Lamm, and Marie-Louise Wadenberg as new professors in our Academy. You are most welcome, and I hope to inaugurate you in Strömstad on 28 July.
From 1 January, Sven Erik Skønberg is back as Prorector and Bodil Frisdal is also Prorector of Strömstad Academy. I welcome you both and look forward to using your competence in several ways.
Some activities happen even if it's dark and cold winter outside. Sven Moosberg, Gunnar Windahl and I met with Strömstad Gymnasium Rector on 28 February and discussed a possible joint Science Fest and in-service teacher training on 14-15 June, followed by a board decision to do so. If this works out, it will attract a larger crowd than a Fest for only the general public.
Also on 28 February, Gunnar and I went to Trollhättan and met with Rector Kerstin Norén at Swedish Western University (Högskolan Väst) and discussed with her many possible joint ventures. She expressed her view that "it is an enormous resource to have such a multi disciplinary network in the neighbourhood". When new things happen I will report back to you.
You have just received a letter from the Academy's Treasurer Bo Djörke with a request to pay your membership fee of SEK 600:-to plusgiro 487542-3 (best) or bankgiro 341-2913 or, for payment from outside Sweden, to IBAN SE25 9500 0099 6034 0487 5423. Please do so within the next few weeks. (This doesn't apply if you have already paid or if you are Honorary Professor.)
Best regards to all of you/Lasse.
Wikinomics, ett måste för Strömstad akademi?
Wikinomics är ett fenomen som många av oss redan stött på i en eller annan form; t ex wikipedia, linux eller bloggosfären. Jag har just läst en bok som extrapolerar fenomenet: "Macrowikinomics, rebooting business and the world" av Don Tapscott och Anthony D Williams. Titeln är djärv, men väl så relevant. Jag får känslan av en mäktig företeelse under snabb utveckling när jag funderar över innehållet i boken. Det är upp till individen att engagera sig i wiki-världen, eller inte. Det enda ansvariga kan göra är att förbjuda engagemanget på sina internetdomäner. I vårt fall kan styrelsen bara verkställa ett nej-beslut; nämligen att ta bort blogg, wiki och diskussionsforum. Det positiva beslutet att använda dessa gratisverktyg är ledamotens beslut, enbart. Styrelsen kan således bara uppmuntra och eventuellt belöna enskilda individer för deras frivilliga insatser. Jag ska nu ge min tolkning av vad denna ganska omfattande bok vill säga angående forskning och utbildning. Den tar upp resten av vår verklighet också, men det lämnar jag till den intresserade att själv undersöka.
En viktig insikt är att man kan skapa seriösa produkter trots att man bjuder in vem som helst att delta och trots att man delar med sig av information, även sådant man förut höll hemligt. Det verkar dessutom vara så att det industrialistiska sättet att ta fram varor och tjänster inte kan konkurrera med wiki-strategin, så det kan diskuteras hur fritt valet av strategi egentligen är. Detta är naturligtvis dåliga nyheter om du är beroende av patent, licenser eller helighetsmakeri för din inkomst. Jag tror dock inte att man kan hejda denna utveckling, bara lära sig hantera den. Här hoppas jag att Strömstad akademi kan spela en roll.
Wikinomics kan t ex handla om samarbete där man vågar lämnar ut rådata från någon mätning och bjuda in vem som helst att hjälpa till att analysera i total öppenhet. Man delar med sig av den ära man kanske skulle själv vunnet, men i gengäld når man resultat snabbare. Öppenheten kräver också att individen värnar om integriteten, beställningsforskning a la wikinomics blir väldigt svårt att utföra. Det handlar också om att inse att vi är ömsesidigt beroende av varandra och att det därför inte räcker att bara se till sitt specialintresse. Man måste våga släppa revirtänkandet. Resultatet kan då bli snabba vetenskapliga resultat med stark förankring hos allmänheten, tack vare både engagemanget och öppenheten. Dessutom har frågorna om relevans och eventuella särintressen redan behandlats. Jag tror universiteten, som de fungerar i dag, får svårt att konkurrera med institutioner som anammar wikinomics.
Allt frid och fröjd för wiki-människorna då? Nej, det blir problem med försörjningen och wiki-projekt kan spåra ur. Det sista går att hantera genom att lägga energi på att leda med sitt inflytande, och i värsta fall avvisa individer som uppenbart har en destruktiv eller dold agenda. Försörjningen är ett problem och någon generell lösning på detta har inte boken, så vitt jag kunde notera. I vissa branscher har folk hittat sätt att tjäna sitt levebröd även om huvudparten av produktionen sker i wiki-anda, fast de är troligen färre än det skulle ha varit i en industrialistisk situation. Om det är så att wikinomics är en effektivisering så lär färre åstadkomma mer, och då blir det folk över.
Strömstad akademi har den stora fördelen att vi inte behöver genomlida några smärtsamma omorganisationer för att bli en av wikinomics-världens institutioner. Jag tror att den stora utmaningen ligger i att lära oss wiki-sättet att tänka, själva tekniken är en enkel sak i jämförelse.
Till sist har jag en fråga till alla ledamöter i Strömstad akademi. Tycker ni att vi ska lägga ner tid och energi på att koppla samman den kunskap och förståelse som finns inom akademin med den nya wiki-generationen? Eller viktigare, ni som är helt emot wiki-strategin måste höja era röster genast, eftersom de som är för kan börja jobba precis här; http://stromstadakademi.wordpress.com/fellows-corner/, och nu.
Georg Granér
Ott’s Spot
Sitter just nu och planerar för de inslag om neurodidaktik som jag skall ha på kursen "Analysera lärande" på Chalmers.
Där finns namnkunniga lärare som företräder etablerade pedagogiska teorier om lärande som exempelvis den sociokulturella teorin samt teorier som anknyter till kognitiv psykologi.
Hur skall jag kunna få in en ny lärandeteori som neurodidaktiken bland de etablerade pedagogiska traditioner som dessa företräder?
Känner mig som en katt bland hermelinerna. Tror att de andra lärarna betraktar mig som en gökunge i det pedagogiska fågelboet - Kommer jag att tränga ut dem? En klassisk konflikt mellan den "hårda" naturvetenskapen och den "mjuka" beteendevetenskapen. Som utkämpas i beteendevetenskapens mentala dimension (Res Cogitans), men i teknologins fysiska rum (Res Extensa).
På Chalmers "Café å Lär" skall jag diskutera frågan: "Är Neurodidaktik: Revolution, Evolution, Berikande eller Provokation av etablerade pedagogiska teorier?"
Egentligen är det nog lite av varje:
# Visst innebar det Revolution då man på 1990-talet började kunna se in i en levande problemlösande hjärna?
# Visst innebar det Evolution, självaste Alexander Luria var med och utvecklade såväl den sociokulturella teorin för lärande som den kognitiva neurovetenskapen. Jag går vidare i hans fotspår.
# Visst Berikar neurodidaktiken pedagogiken - från att studera lärande extrakraniellt, tar vi det vågade steget in i hjärnans domäner.
En kritik som förts fram mot detta är att vi vet för lite om hur hjärnan fungerar, för att grunda teorier om lärande på det.
Värt att beakta är att sista Nobelpriset visade att vi bara känner till ca 4% av innehållet i Universum. Skall vi lägga ner astronomin för det?
# Sist har vi Provokation - visst innebär det en provokation att föra in fysik, biologi, kemi och teknologi på domäner som hittills behärskats av beteendevetenskap och samhällsvetenskap.
Är inte det en utmaning värd att anta????
Om det berikar vårt vetande, på ett meningsfullt sätt.
Gäller det inte alltid inom vetenskapen att: "utmana det etablerade och utforska det okända?"
Innefattar inte vetenskapens väsen mer dynamik än dogm?
Sävedalen den 3 mars 2011
Aadu Ott
Vår Antologi 2012
Det har inkommit flera intressanta bidrag till vår nästa antologi, men det tarvas många fler. I egenskap av redaktör sätter jag deadline till den ¼. Skulle ni vid denna tidpunkt bara ha planer på ett manuskript eller ha ett ofullbordat sådant så låt mig få veta detta så går vi vidare tillsammans. Ni får förutom på svenska skriva på norska, danska eller engelska. Varen flitiga!
Gunnar Windahl
Bokanmälan
Stefan Collini: What are Universities for? Penguins Books, 2012.
Det här en bok som jag verkligen anbefaller alla att läsa. Collini är professor i ’Intellectual History and English Literature’ vid Cambridge University och hör till vår tids mest välartikulerade kritiker i debatten om våra västerländska universitet och deras framtida öde. Jag sprang av en händelse på hans tidigare bok Absent Minds: Intellectuals in Brtitain för några år sedan och blev imponerad av Collinis kunskaper och skickliga hantering av det engelska språket. Utgångspunkten för hans nya bok kan sammanfattas i författarens egna rader ”…it is scarcely an exaggeration to say that the greater part of public discourse about universities at present reduces to the following dispiriting proposition: universities need to justify getting more money and the way to do this is by showing that they help to make more money.” Collini utgår i första hand från brittiska förhållanden men hans reflektioner angår i högsta grad västvärlden i stort. Exempelvis har Bo Sundqvists Svenska universitet – lärdomsborgar eller politiska instrument klara beröringspunkter med Collinis framställning. Texten är knivskarp och mycket underhållande med dråpliga formuleringar som när författaren benämner konkurrensen mellan internationella universitet och de rankinglistor som upprättas som ’Champions Leage syndrome’. ”It is assumed that all the ’top’ universities ’play’ in the same ’leage’…[V]ice-chancellors now keep as nervous an eye on leage tables as do football managers and placings are frequently invoked to legitimate a preferred policy shift.” Denna extrema fokusering på nationella jämförelser och konkurrens hotar skada den inneboende karaktären av samarbete och delaktighet/öppenhet som präglar all vetenskap och lärdomsutövande.
I det brillianta kapitlet ’The Business Analogy’ diskuterar Collini den vilseledande analogin mellan ett universitet och ett kommersiellt företag. Han konstaterar att vi blivit så tillvanda till denna analogi att vi knappast noterar den längre eller de termer vi lånat från affärsvärlden. Vi uppmanas att ’measure our productivity’, att förtydliga ’the line-management structure’ i vår administration, att kvantifiera vår ’public output’, att påskynda vår ’student throughput’, att förbättra vår ’brand recognition’ och mycket annat i samma stil. I synnerhet uppmanas universitet allt oftare att operera utifrån en snäv finansiell eller kommersiell tanke om ’effektivitet’ som jämställs med ökad output till reducerad kostnad.
Analogier (och metaforer) är försåtliga språkbilder. Jag tror det var Bertrand Russell som präglade uttrycket ’ The use of metaphor necessitates eternal vigilance’ och Coleridge (som Collini citerar) uttryckte det än elegantare ’Analogies never walk on all fours’ eller uttryckt med andra ord, att analogier oundvikligen betonar några hittills ouppmärksammade likheter samtidigt som de fördunklar reella skillnader. Analogiargument (argument by analogy) definieras i våra ordböcker som ’ett sätt att resonera baserat på antagandet att om ting har några attribut som liknar varandra så kommer andra attribut att också likna varandra’. Exempel: Om universitet liknar företag i det att båda organisationerna har en årsbudget: måste universitet vara som ett företag i det att båda organisationerna har en mätbar årlig output. Som Collini konstaterar: Premissen är sann; slutsatsen är inkorrekt.
Boken innehåller många andra fruktbara infallsvinklar på högre utbildningars predikament i västvärlden. Läs och begrunda!
Gunnar Windahl